Spirometri

Vid en spirometri mäter man olika funktionella lungvolymer. Om man summerar olika lungvolymer kallar man resultatet för kapacitet.

De volymer som är intressanta vid en lungfunktionsundersökning:

VT = Tidalvolym = volymen för ett normalt andetag.
FEV1 = Forserad expiratorisk volym under 1 sekund = Den volym man under en kraftfull expiration kan andas ut på en sekund.
VC = Vitalkapacitet = Volymen som utandas från maximal inandning till maximal utandning. Bör mätas under ett lugnt andetag.
FEV % = Forserad expiratorisk volym % = Den procentuella andel av VC som man kan utandas på en sekund vid kraftfull expiration. FEV1/VC = FEV %
TLC = Total lungkapacitet
RV = Residualvolym. = Den volym som är kvar i lungorna efter maximal utandning.
FRC = Funktionell rexidualkapacitet = Den volym som är kvar i lungorna efter en normal utandning.
PEF = Peak expiratory flow = Maximal flödeshastighet vid kraftfull expiration.

Tidigare krävdes ytterligare undersökningar för att mäta TLC, RV, FRC samt diffusionskapacitet men detta är nu möjligt att mäta direkt vid en spirometrisk undersökning. Detta sker med hjälp av tillförsel och analys av olika gaser.

Förväntade spirometriska värden

Resultatet vid en spirometri varierar med ålder, kroppsstorlek och kön. Män har 25 % högre värde än kvinnor med samma längd och ålder. Lungornas elastiska återfjädring avtar från 30-årsåldern. Luftvägarna stängs i och med detta tidigare än normalt och RV stiger. VC blir således lägre trots att TLC varierar obetydligt med åldern. Lungornas minskade elasticitet påverkar även PEF, FEV1 samt FEV % negativt

En man som är 165-185 cm lång förväntas ha en TLC på 6-7 liter. En kvinna i samma längd förväntas ha en TLC på ungefär 5-6 liter. Normalområdet ligger mellan 80 och 120 % av förväntat värde.

Viktigt att tänka på vid spirometri

Luftens volym är beroende på fuktighet och temperatur och dessa parametrar ser olika ut i lungan och rummet. De volymer man uppmäter i spirometern ska räknas om till den volym de hade i lungan där luftfuktigheten var 100 % och temperaturen var 37° C. Detta kallas Body Temperature and Pressure, Saturated (BTPS). När luften andas ut faller temperaturen och vattenånga kondenseras. Luftens tillstånd betecknas då ATPS (A för ambient=omgivande). Om rummets temperatur är 22° C multiplicerar man alla volymer uppmätta i ATPS med 1,08 för att korrigera till BTPS.

Det gäller att undersökaren kan förmå patienten att prestera sitt allra yttersta vid undersökningen för att det uppmätta värdet ska vara rättvisande.

Då normalområdet är så brett så är spirometri inte en så känslig metod för att påvisa sjukdom. Däremot är det enkelt att upprepa testet och därmed kan man med utgångspunkt från tidigare värden med stor känslighet upptäcka positiva eller negativa förändringar i sjukdomstillståndet.

Exempel på resultat från spirometriundersökningar och tolkning av dessa:

.


.

.

Maximala flödet är 7 L/sek vilket motsvarar 420 L/min. Vitalkapaciteten (VC) är 4,2 liter. Flödevolymkurvan visar inga tecken till obstruktivitet.

.

.

.

Både FEV1 och FVC är sänkta men FVC mer än FEV1 varför kvoten blir hög (0,95). Talar för restriktivitet.

.

.

.

Lätt obstruktivitet (FEV% 66) och FEV1 som är lätt sänkt liksom FVC. Flöde-volym kurvan antyder en viss hängmatteform vilket kan tala för obstruktivitet i de små luftrören. ”Hacket” i kurvan kan bero på att patienten hostade till en aning under utandningen. Om obstruktiviteten är reversibel går inte att avgöra då inget reversibilitetstest är gjort. Skulle således kunna vara uttryck för KOL eller astma.

Lungvolymmätning

För att fastställa TLC, RV och FRC krävs att man även tar reda på hur stor volym som finns kvar i lungorna efter normal utandning och/eller maximal utandning. Detta kan göras på ett par olika sätt.

Genom att koppla patienten till ett slutet andningssystem kan man kontrollera olika gasers flöde vid in och utandning. Vid ett kväveutsköljningstest låter man patienten inandas ren syrgas från slutet av en normal utandning. Sedan mäter den mängd kväve som sköljs ur lungorna tills halten av denna gas sjunkit från initiala 80 % till ca 2 % i utandningsluften. Denna mängd motsvarar värdet på FRC.

Vid  kroppspletysmografi sitter patienten i en sluten hytt med ett munstycke som är kopplat till det omgivande rummets luft. När patienten andas ut genom munstycket minskar hennes volym och detta kan uppmätas som en tryckförändring i hytten. Tryckförändringen i hytten är proportionell till volymförändringen som allstå kan beräknas. Volymförändringen i hytten motsvaras av volymförändringen i lungan. För att mäta FRC stänger man en ventil i munstycket vid slutet av en normal utandning. Patienten fortsätter göra andningsrörelser in och ut utan att något flöde uppstår. Den kvarvarande gasen i lungorna expanderas vid inandningsförsök respektive komprimeras vid utandingsförsök. En tryckmätare i munstycket registerar tryckförändringarna i lungan. Med hjälp av Boyles lag, som säger att produkten av trycket och volymen hos en gasmassa är konstant vid konstant temperatur, kan man sedan beräkna volymen av den kvarvarande gasen, FRC. (Med i beräkningen tas även aktuellt barometertryck och vattenångas tryck vid 37° C).

Spirometrisk självkontroll

Det finns små spirometrar som patienten enkelt kan ha med sig för att registrera hur andningen varierar under dagen. Vanligtvis mäter de enbart PEF men vissa instrument mäter numer även FEV1. Detta kan även hjälpa patienten att upptäcka när sjukdomen håller på att förvärras och söka vårt innan allvarliga symptom uppträder.