KBT

Kognitiv beteendeterapi (KBT) innebär mycket kortfattat att man arbetar med att identifiera patientens feltolkningar/kognitiva förvrängningar, i vilka situationer de uppstår, vilka känslor de framkallar och vilket beteende patienten i detta läge väljer. Sedan stöttas patenten i processen att exponera sig för de situationer som upplevs som obehagliga och att då våga stanna kvar, våga möta känslorna som kommer och våga välja ett annat beteende än det som identifierats som ett flyktbeteende. KBT är känt för att ge starkt positiva resultat på kort tid när det gäller en rad olika tillstånd.

KBT-terapeuten arbetar ofta utifrån en modell som kallas SORKK.

S – Situation – Den situation som patienten upplever sig ha problem med.
O – Organism – Automatisk fysiologisk reaktion t ex svettning eller hjärtklappning, omedelbar tanke eller känsla.
R – Reaktion – Valt beteende.
K – Konsekvenser på kort sikt – Det som händer i och utanför patienten när hon genomfört sitt valda beteende.
K – Konsekvenser på lång sikt – Det som händer i och utanför patienten på längre sikt.

Terapeuten stöttar patienten i att identifiera hur de olika stegen i SORKK-modellen ser ut för henne. En vanlig orsak till problem är att patienten valt ett flyende beteende från en situation som hon upplever som obehaglig på något sätt. På kort sikt minskar obehaget för patienten och därför kommer hon upprepa detta beteende om samma situation uppstår på nytt (negativ förstärkning av ett beteende). Problem uppstår om patientens valda beteende resulterar i negativa konsekvenser på längre sikt. På grund av den negativa förstärkningen på kort sikt lyckas patienten inte bryta beteendemönstret och de negativa konsekvenserna på längre sikt eskalerar.

Negativ förstärkning =Ett obehag försvinner och förstärker därmed beteendet som reducerade obehaget.

Positiv förstärkning = En positiv känsla genereras och förstärker därmed beteendet som gav upphov till känslan.

När patient och terapeut är klara över alla stegen i SORKK-modellen så är det dags för patienten att lära in ett nytt beteende (R i SORKK). Först gångerna patienten provar ett nytt beteende kommer hon sannolikt uppleva obehag. Patienten ska instrueras att då vara extra närvarande, att registrera sina kroppsliga reaktioner, känslor och tankar. Det är viktigt att patienten förstår att obehaget i sig är en helt normal fysiologisk reaktion och att det är övergående.

Efter att patienten provat sitt nya beteende är det viktigt att man påminner patienten om de långsiktigt positiva konsekvenserna som hon eftersträvar. Antagligen kan hon redan efter de första försöken identifiera många positiva konsekvenser. Om dessa positiva konsekvenser uppmärksammas blir den positiva förstärkningen av det nya beteendet starkare.

Med en motiverad patient når man som sagt ofta goda resultat snabbt.

Vid behandling av fobier är det viktigt att aldrig avbryta en exponering. Då riskerar man att förstärka rädslan ytterligare.

I samtalet använder sig terapeuten av flera tekniker för att stötta patienten på bästa sätt till ett förändrat beteende. Motiverande samtal och att informera i dialog är exempel på två sådana tekniker.

Är det S:et eller O:et i SORKK:en som orsakar mitt beteende?

För läkare kan det vara värt att fundera över varför en patient söker vård. Är det primära målet att minska sin oro för något kan detta resultera i negativ förstärkning och att patienten söker upp sjukvården allt oftare i syfte att lindra oro. Hur ska jag som läkare agera om jag identifierar en sådan patient?

Det viktiga är att vara medveten om att alla åtgärder har konsekvenser. Man bör vara restriktiv med att enbart ge lugnande besked. Det är mer effektivt på lång sikt att utbilda patienten i hur kroppen och sympatikus fungerar. Lugnande besked är kontraindicerade vid ångest.

Det är givetvis värt att fundera över hur jag själv fungerar i min läkarroll. Ett exempel är när jag ringer min bakjour. Ringer jag för att jag är orolig och vill lägga över ansvaret? Eller är det för att jag vill utvecklas och lära mig något? Är det S:et eller O:et i SORKK:en som orsakar mitt beteende?