Katatoni

Den tyske psykiatern Kahlbaum beskrev 1874 katatoni som ett självständigt psykopatologiskt syndrom. Det har sedan sammankopplats med schizofreni och definierar, om de katatona symtomen dominerar sjukdomsbilden, en av undergrupperna vid schizofreni. Katatona symtom förekommer också vid affektiva syndrom och cykloid psykos. Katatoni betyder abnorm spänning, och för att uppfylla de diagnostiska kriterierna i ICD 10 ska ett av följande symtom finnas under minst två veckor: stupor/mutism, excitation, posering, negativism, rigiditet, vaxliknande böjlighet och automatisk lydnad. DSM IV-kriterierna innefattar också beteenden som stereotypier, manerlighet, grimaser, ekolali (meningslöst upprepande av andras ord eller fraser) och ekopraxi (automatisk imitation av annan persons rörelser).

Malign katatoni, också kallad perniciös eller akut letal katatoni eller delirium acutum, är att betrakta som en extrem form av katatoni med excitation eller stupor, förvirring, hypertermi och autonom labilitet. Laboratoriemässigt ses leukocytos och CK-stegring. Vid detta akut deliriösa tillstånd är neuroleptika kontraindicerade, och standardbehandling är benzodiazepiner samt ECT vid refraktära fall. Den kliniska och laboratoriemässiga bilden gör att malign katatoni och malignt neuroleptikasyndrom kan vara svåra att skilja åt. Man tror numera också att malignt neuroleptikasyndrom är en form av neuroleptikautlöst malign katatoni