Bråck

Det finns inre och yttre bukbråck varav det senare är avsevärt vanligare.

Ett yttre bukbråck innebär att det finns en utbuktning av en helt eller delvis peritonealbeklädd säck genom en öppning i bukväggen. Bråcksäcken kan innehålla ukorgan som tunntarm eller oment. Innehållet reponeras ofta spontant i liggande då buktrycket är lägre än i stående.

Om det blir trångt i bråckhalsen (området där bråcket passerar genom bukväggen) uppstår en inklämning och bråcket är då inte längre spontant reponibelt. Inklämda bråck bör opereras relativt snart.

Risken för inklämning är störst vid femorala bråck och indirekta ljumskbråck då öppningen är trängre än vid direkta ljumskbråck.

Om bråcket innehåller en bit av tunntarmen kan mekanisk ileus uppstå.

Akut operation blir nödvändig om blodcirkulationen till bråcket störs. Detta kallas stangulerat bråck och ger upphov till ömhet och ibland även rodnad hud över bråcket.  Initialt är det avflödet, via vener och lymfa, från bråcket som är nedsatt men med tilltagande svullnad och ökat vävnadstryck avstannar även det arteriella inflödet. Vid detta tillstånd föreligger risk för utveckling av gangrän.  

Glidbråck innebär att ett viceralt organ, som t ex colon, utgör en del av bråcksäckens vägg. Richterbråck innebär att en del av tarmens antimesenteriella yta klämts in i bråcket utan att tarmens hela cirkumferens engagerats. Båda dessa tillstånd diagnostiseras först under operation.  

Symptom

Patienten söker oftast läkare först när ett bråck blivit tillklämt eller när komplikationer, som t ex ileus, tillstöter. Ett vanligt symptom vid indirekta ljumskbråck hos män är smärta i ljumsken strålande mot testikeln i samband med fysisk ansträngning.

Behandling

Inklämda bråck bör reponeras direkt men operation för att sluta bråckporten kan vänta någon dag. Vid reponering ska patienten förmås slappna av. Sedan dekomprimerar man innehållet i bråcket med ett stadigt manuellt tryck. Om bråcket ändå inte går att reponera eller om det föreligger misstanke om strangulation måste patienten opereras snarast. Ofta går bråcket att repponera när patienten sövts inför operation.

Områden som tagit skada av inklämningen måste detta åtgärdas.

Det finns flera olika kirurgiska metoder för bråckplastik. Den mest använda i Sverige är nätplastik enligt Lichtenstein där ett syntetiskt nät läggs in över bråckporten. Recidivfrekvensen inom 3-5 år är lägre än 2 %.

Ljumskbråck

Bråck som tränger in i inguinalkanalen kallas ljumskbråck. Detta är en vanlig åkomma och det görs mer än 15 000 operationer för ljumskbråck i Sverige varje år.

Ljumskbråck utgör 85 % av alla yttre bukväggsbråck. 5 % är femoralbråck och 5 % är navelbråck.

Ljumskbråcken delas in i direkta (mediala) och indirekta (laterala). De indirekta utgör två tredjedelar av alla ljumskbråck. Bråckporten är vid indirekta bråck relativt lång ock smal vilket gör risken för inklämning och strangulation större.  

Direkta ljumskbråck utgör ca 30 % av ljumskbråcken hos män men endast 5 % av ljumskbråcken hos kvinnor.

Inguinalkanalen utgör en svag del av den främre bukväggen.

Patienten undersöks enklast med patienten i stående. Vid reponering bör patienten istället ligga på rygg med uppdragna knän.

Femoralbråck

Femoralbråck tränger ner genom femoralkanalen och ut genom fossa ovalis på låret. Denna bråcktyp är vanligare hos kvinnor än hos män. Ovanligt före 40 års ålder. Risken för inklämning är hög.