Vätskebehandling

En vuxen människas kropp består till 60 % av vatten. 2/3 av detta är intracellulärt och 1/3 är extracellulärt. Den extracellulära andelen delas in i interstitiell vätska (vävnadsvätska mellan celler) och intravaskulär vätska (vätska i blodkärl).  

15 % av kroppsvikten utgörs av interstitiell vätska och blodvolymen utgör 5 % av kroppsvikten.

Män har något högre andel kroppsvatten än kvinnor. Spädbarns kroppsvolym utgörs till 65-75 % av vatten.

Under normala förhållanden omsätter vi 2-2,5 liter vatten/dygn (beräknat på en  frisk person som väger 70 kg). Det basala vätskebehovet beräknas till 30 ml/kg och dygn. Barn omsätter mer vatten/kg kroppsvikt.

Normala vätskeförluster

  • Perspiratio insensibilis : 600-1000 ml/dygn
  • Svettning: 0-flera liter/dygn
  • Feces: 200 ml/dygn
  • Urin: 1000-1500 ml/dygn

Perspiratio insensibilis är den vätska som man obemärkt förlorar via avdunstning genom huden samt via utandningsluften. Denna vätskeförlust ökar med 50 % vid feber på 39° C.

Vätskebehandling

När man ger vätskebehandling bör man ta hänsyn till:

  • Befintliga rubbningar
  • Kommande förluster
  • Basalt vätskebehov

För att bedöma hur stort patientens vätskebehov är kan man använda sig av följande riktlinjer:

  • Vätskeförlust som motsvarar mindre än 2 % av kroppsvikten ger inga påtagliga symptom.
  • Vätskeunderskott som motsvarar 5 % av kroppsvikten ger påtagliga symptom på intorkning. (små koncentrerade urinmängder, torra slemhinnor, nedsatt vävnadsturgor, mjuka ögonbulber)
  • Svår dehydrering, vätskeunderskott motsvarande 5-10 % av kroppsvikten, ger chocksymptom med upphörd urinproduktion, blodtrycksfall samt uttalad perifer kyla.

Ersättning av vätskeförluster

Man siktar på att snabbt ersätta 50 % av vätskeunderskottet.

Om det är stora mängder vätska som ska tillföras bör man övervaka centralt ventryck (CVP) för att undvika överbelastning på den centrala cirkulationen vilket kan medföra lungödem. Framför allt hos patienter med hjärtsvikt.

Man inleder behandlingen med isotona lösningar med lågt kaliuminnehåll tills urinproduktionen med säkerhet kommit igång.

Orsaker till vätskeförluster

Stora kirurgiska ingrepp – Avdunstning från sårytan, exsudation från sårområdet, urinproduktion, förskjutning av vätska från ECV till ICV. Man brukar räkna med total vätskeförlust på 200-600 ml/timme vid öppen bukkirurgi.

Nutrition

Patienter som bedöms kunna återuppta peroralt födointag inom en vecka från operation kan nutrieras med intravenös glukoslösning samt elektrolyter. Om patienten inte kommer kunna återuppta peroralt födointag inom en vecka ska tillförsel av mer kompletta nutritionslösningar påbörjas så tidigt som möjligt. En dåligt nutrierad patient är betydligt skörare än en välnutrierad. Mortaliteten stiger markant om nutritionsbehovet ej tillgodoses tidigt.