Lungemboli

Sammanfattning

Symptom

Ofta är symptombilden vid lungemboli diffus och övergående. Tolkas ofta som andra lung- eller hjärtåkommor.

  • Andnöd (85 %)
  • Bröstsmärta (85 %)
  • Obehagskänsla i bröstet/ångest (60 %)
  • Feber (40 %)
  • Sjukdomskänsla, svettningar, yrsel (25 %)
  • Hemoptys (10 %) – Kräver lunginfarkt och är därför ett ovanligt symptom.

Lungemboli är en diagnos man bör misstänka en gång för mycket hellre än en gång för lite. Snabbt insatt behandling kan förhindra att patienten drabbas av ytterligare embolier som kan vara dödande.  

Symptomens svårighetsgrad är inte relaterade till storleken på embolierna. Små embolier kan ge dramatiska symptom men dessa klingar ofta av efter några timmar.

Diagnos

Blodgaser: Ofta normala eller lätt påverkade. Typiskt är sänkning av både PO2- och PCO2-halten.

D-dimer: Ger ofta falskt positiva värden.

Skintigrafi: Den mest använda metoden. Diskrepans mellan perfusions- och ventilationsskintigrafi är det klassiska tecknet på lungemboli. Ventilerade områden som inte är genomblödda. Då perfusionen återupprättas försvinner detta tecken. Metoden är således användbar de första dagarna.

Lungröntgen: Initialt normal. Senare ses lunginfiltrat, pleuravätska, upplyft diafragma på den drabbade sidan.

Pulmonalisangiografi: Säker metod. Ger även möjlighet till tryckmätning i arteria pulmonalis. Svårt att diagnostisera små embolier perifert.

DT: Används allt mer. Svårt att diagnostisera små embolier perifert.

Undersökning av vensystemet i benen: Finns tecken till venösa tromboser bör patienten behandlas med antikoagulatia då risken att drabbas av lungemboli är stor.

Epidemiologi

I Sverige: 4700 vårdtillfällen/år med diagnosen lungemboli.

700 dödsfall med lungemboli som huvuddiagnos. Vissa obduktionsstudier talar för att endast ca 20-30 % av de som avlider i lungemboli har haft lungemboli som diagnos.

Patofysiologi

Predisponerande faktorer

  • Venös tromboembolisk sjukdom
  • Nyligen genomgånget kirurgiskt ingrepp
  • Trauma
  • Immobilisering
  • P-piller av kombinationstyp
  • Annan östrogenbehandling
  • Graviditet
  • Infektion
  • Malignitet
  • Koagulationsrubbningar

Behandling

Man bör omedelbart påbörja behandling med heparin i bolbusdos även om misstanken på lungemboli är svag. Detta för att förhindra påbyggnad av eventuell trombos samt för att minska risken för ytterligare lungembolier.

Bolbusdos heparin: 80 E/kg
Kontinuerlig heparininfusion: 400-500 E/kg/dygn

Patient med stabil cirkulation kan behandlas med intravenös heparininfusion och perorala antikoagulatia.

Trombolys bör tidigt insättas vid massiv lungembolism med hjärtpåverkan. Detta kan vara livräddande och minskar risken för nedsatt lungfunktion. Läkemedlet man använder heter Ateplas. 10 mg i bolbusdos intravenöst följt av ytterligare 90 mg intravenöst under två timmar. Detta följs av heparininfusion. Patienten ska sedan behandlas med perorala antikoagulatia under minst 6 månader.