Rehabilitering

Arbetslivsrehabilitering bör påbörjas tidigt. Planera hur återgång i arbete ska ske redan första sjukskrivningsdagen. Arbetsgivaren eller arbetsförmedlingen ansvarar och betalar.

Det är viktigt att patienten är deltar aktivt i planering av rehabiliteringen.

Försäkringskassan har samordningsansvaret.

Vilka aktörer kan vara delaktiga i en patients arbetslivsinriktade rehabilitering?

HAFFSA

  • H – Hälso och sjukvården
  • A – Arbetsförmedlingen
  • F – Försäkringskassan
  • F – Företagshälsovården/Facket
  • S – Socialtjänsten
  • A – Arbetsgivaren

Man bör tidigt ha ett avstämningsmöte. Detta är per defenition ett möte mellan patienten, försäkringskassan och ytterligare en av ovanstående aktörer.

När man planerar en patients rehabilitering bör man fundera över följande punkter:

  • Vad är målet med rehabiliteringen?
  • Vilka åtgärder behövs för att uppnå målen?
  • Vad kan patienten själv göra?
  • Om flera aktörer är inblandade, Vem gör vad?
    • Kurator på vårdcentralen – Samtalskontakt!
    • Arbetsgivaren – Anpassning av arbetsplatsen/arbetsuppgifter, omplacering, internutbildning…
    • Arbetsförmedlingen – Hjälp till nytt arbete, utbildning,, aktivitetsstöd, medel för anpassning av arbetsplatsen.
    • Försäkringskassan – godkänna sjukskrivning…
  • Vem följer upp och när?
  •  Hur ser patientens tankar kring rehabiliteringen ut? Finns gemensam acceptans av planen?

 Sjukflexibilitetsmodellen

Individens kapacitet är beroende av hennes kunskap och förmåga. Dålig hälsa kan sänka individens kapacitet.

Individens arbetsförmåga är beroende av individens kapacitet men också av de krav som ställs i arbetet. Om arbetet erbjuder flexibilitet minskar det risken för att kraven som ställs i arbetet blir för höga och därmed påverkas individens arbetsförmåga i positiv riktning.

Huruvida ett sjukdomstillstånd resulterar i sjukfrånvaro, sjuknärvaro, återgång i arbete eller uteslutning från arbetsmarknaden är enligt modellen även beroende av:

  • Närvarokrav – Individen känner att hon bör arbeta. Ex: Andra personer är beroende av henne.
  • Frånvarokrav – Individen känner att hon bör hålla sig från arbetsplatsen. Ex: Smitttbärande, oönskad på arbetsplatsen t ex på grund av nedsatt arbetsförmåga.  
  • Närvaroincitament – Individen vill återkomma i arbete. Ex: Gemenskap med kollegor, roliga arbetsuppgifter, ekonomi.
  • Frånvaroincitament – Individen vill vara hemma. Ex: Måste ta hand om hunden, barnbarnen…

Länk till artikel från Uppsala Universitet

Det finns stark evidens för att:

  • erbjuda anpassningar på arbetsplatsen
  • kontakt mellan vårdgivare och arbetsplats

…främjar återgång i arbete.

Riskgrupper för långtidssjukskrivning

  • Handlingsförlamade – Smärtkatastrofering, låg förväntan
  • Arbetsförlust – Oengagerade arbetsgivare, inga anpassningsmöjligheter, höga fysiska krav
  • Överväldigade – Depressiva symptom, upplever motgångar i livet, stress och oro

Några viktiga psykosociala omgivningsfaktorer som påverkar patienters möjligheter att återgå i arbete är:

  • Balans mellan krav och kontroll.
  • Upplevda möjligheter att kunna påverka sin arbetssituation.
  • Socialt stöd i och utanför arbetet.

Patienten bör tidigt göras delaktig i rehabiliteringen till arbetslivet.

Diskutera med patienten betydelsen av att arbeta i någon omfattning jämfört att hamna utanför arbetslivet.

För att medverka till att arbetsgivaren tar sitt ansvar i rehabiliteringen kan man som läkare tidigt upprätta kontakt med denna och försäkringskassan samt att medverka aktivt vid avstämningsmöten. Diskutera anpassning på arbetsplatsen i relation till patientens förmåga.

Länk till en bra artikel från Linköpings Universitet.

Sjukfrånvarons bestämningsfaktorer

Sjukdom och symtomupplevelse är en yttring av olika samverkande faktorer där psykosociala och strukturella faktorer samspelar med biomedicinska förändringar.

  • Biomedicinska – patologisk organförändring, diagnos.
  • Organisatoriska – hälsofrämjande, krav och kontrollmöjligheter, socialt klimat, rehabiliteringspolicy.
  • Strukturella – konjunktur, arbetsmarknad, socialpolitik, ersättningsregler.
  • Socialpsykologiska – normer, attityder, “frånvarokultur”.
  • Individualpsykologiska – hardiness, copingförmåga, optimism.

Regelverkets utformning leder idag till att individen i hög grad måste lägga tid och kraft på att bevisa att man är sjuk. Det är såklart olyckligt att man därigenom tvingar fram en fokusering på sjukdom istället för på hälsa.

Samordning och samverkan mot långtidssjukskrivningar

[2003-12-11]

Östergötland har många långtidssjukskriva personer; klart fler än genomsnittligt för riket i sin helhet. För att bryta detta mönster samordnar nu myndigheter och arbetsgivare sina insatser i ett gemensamt krafttag mot ohälsotalen.

Med uppgiften att beskriva vad som är en god arbetslivsinriktad rehabilitering hölls nyligen en konferens mellan landstinget, försäkringskassan, universitetet, arbetsförmedlingen, kommuner, arbetsgivare och företagshälsovård.

Konferensen ingår i ett brett länsövergripande projekt, vars förebild är det framgångsrika projektet Socsam i Finspång – ett av totalt åtta i landet som bygger på en utvecklad samordning mellan försäkringskassan, hälso- och sjukvården och kommunens socialtjänst.

Erfarenheter från Finspång

– Många av de goda erfarenheter vi har från Finspång är nu på väg att omsättas i konkret handling också på länsnivå, säger Christina Källgren Petterson, som var Socsams projektledare från starten 1997 och som nu leder det länsövergripande projektet.

Målet är att den som är sjukskriven så snabbt som möjligt ska återfå möjligheten till arbete och egen försörjning, något som innebär en välfärdsvinst såväl för den enskilde som för samhället. För att nå effekt av rehabiliteringen krävs emellertid samarbete och samverkan mellan flera parter – individen själv, arbetsgivaren och samhällets olika aktörer. När det gäller arbetslösa personer som är långtidssjukrivna har arbetsförmedlingen en viktig roll.

Individens roll

En viktig fråga är att den sjukskrivne själv är delaktig i planeringen av sin rehabilitering. Det krävs också att insatserna samordnas så att rätt aktör kommer in vid rätt tidpunkt i processen. Hänsyn ska särskilt tas till enskilda människors olika behov och förutsättningar.

Arbetsplatsens roll

Enligt konferensens rapport ”råder inget tvivel om att det är arbetsgivaren som har ansvaret för att sjukskrivna medarbetare rehabiliteras tillbaka till arbetet”. Det finns också vetenskapligt stöd för att arbetsgivaren och arbetsplatsen bör engageras redan i den akuta fasen. Därför rekommenderas att de framgångsrika utvecklingsprojekt som pågår – inom landstinget Rehbus, Rehvin, Valentine, Garuda – utvärderas.

Samhällsaktörernas roll

Den goda arbetslivsinriktade rehabiliteringen måste enligt rapporten bygga på flexibilitet och hänsyn till sjukdomsbild; rehabiliteringen är inte likadan för alla sjukdomsgrupper.

Från samhällsaktörerna krävs bland annat en utvecklad och formaliserad samverkan mellan aktörerna, samt att klargöra aktörernas roller i rehabiliteringsprocessen.

Christina Källgren Petterson understryker att samordning är viktigt för en god arbetslivsinriktad rehabilitering. Samtidigt påpekar hon att förutsättningarna är olika i länets kommuner, och att utgångspunkten alltid måste vara de lokala behoven.

– Nästa år räknar vi med att följa upp projektet med en hearing för att se hur arbetet har utvecklats utifrån de riktlinjer som den nu hållna konferensen har enats om.